Kungliga Operans Spader dam regisseras av Dimitri Bertman som vid repetitionsstarten berättade om sin favoritopera.
– Alla Tjajkovskijs operor handlar om honom själv, utbrister regissören Dimitri Bertman och slår ut med armarna i en livfull gest.
Det är första dagen på en sju veckor lång repetitionsperiod med Tjajkovskijs opera Spader dam. Bertman har landat och kommer direkt från Arlanda från Moskva där han kvällen innan haft en föreställning av Eugen Onegin.
– Jag har gjort Spader dam flera gånger tidigare men den här gången blir det annorlunda. Tiderna har förändrats precis som jag.
Operan kretsar kring tre huvudpersoner; officeren Hermann som är besatt av spel, grevinnan som bär på hemligheten om de tre vinnande spelkorten och Lisa som ger sig in i en kärlekshistoria med ödesdiger utgång.
Regissören Dimitri Bertman omgiven av Michael Schmidberger och Marcus Jupither. (Foto: Hans Nilsson)
– Liksom Hermann hade Tjajkovskij ständigt ont om pengar och var beredd att kompromissa med sin konst för att överleva. Lisa är ett porträtt av Tjajkovskijs dominanta unga hustru Antonina och grevinnan har flera likheter med Nadezhda von Meck, Tjajkovskijs mecenat. Hermann slits mellan dessa två kvinnor precis som Tjajkovskij gjorde i sitt eget liv.
Bakom Bertman hänger skisser och bilder av scenografi och kostymer gjorda av österrikaren Hartmut Schörghofer. Stilen är inspirerad av förra sekelskiftets långa aftonklänningar och eleganta silhuetter och utspelas i ett casino i Florens.
Bertman går från solist till solist och berättar och sjunger om vartannat för att beskriva varje enskild karaktär. Tjajkovskijs musik pulserar i blodomloppet och han associerar fritt mellan melodier, inte bara i Spader dam utan även i andra Tjajkovskijoperor.
– Det är avgörande att förstå vad man sjunger, säger han. Personerna tänker en sak, men de säger en annan, det gäller alla Tjajkovskijs operor. Det räcker alltså inte att veta vad orden betyder, vi måste också förstå vad personerna egentligen menar.
Som exempel vänder han sig till Jesper Taube, furst Jeletzkij, och sjunger de första motiven ur hans vackra aria där han förklarar sin kärlek till Lisa.
– Visst är det kärlek han sjunger om, men inte till henne, utan till sig själv.
Efter drygt en timmes inspirerande introduktion är det dags för lunchpaus. Regissören har bara börjat men redan är energigraden markant högre bland de medverkande. Den ryska poesin har långsamt börjat impregnera operahuset.
Katarina Aronsson
Redaktör
