Att balett är dans vet de flesta barn redan mycket tidigt. Många flickor drömmer någon gång om att bli balettdansös. En del kanske går på balettskola och några går vidare för att med tiden göra verklighet av drömmen. I dag inser också allt fler pojkar att det kan var lika kul att dansa balett som att spela ishockey och fotboll. För att dansa balett innebär hård fysisk träning - träning, träning och åter träning. Få sporter är så fysiskt krävande som balett.
Men hur började det, varifrån kom balettkonsten?
Dans av rituell karaktär har förekommit i alla kulturer så länge människan funnits på jorden. I forntidens Egypten t.ex. dansade man både vid högtidliga sakrala ceremonier och som underhållning vid mera världsliga sammankomster och fester. Allt eftersom århundradena gick förfinades danskonsten på olika sätt i olika kulturer och vid de medeltida hoven i Europa hade den strängt regelbundna sällskapsdansen en viktig social funktion. På 1500-talet utvecklades hovdanserna till att bli hela skådespel där dansarna spelade olika roller. Ordet balett är diminutiv av det italienska ballo som helt enkelt betyder dans. Balett är alltså egentligen "liten dans", men så värst liten kan den inte ha varit vid t.ex. Ludvig XIV:s hov i Frankrike där baletterna var storståtliga och påkostade spektakel som ibland kunde svälla ut till enorma dimensioner.
Till stor del var den balett som dansades fram till 1600-talet relativt improviserad, men i mitten av seklet började man skapa ordning i dansandet. 1661 instiftades den franska Dansakademien och man fastställde bl.a. fem elementära positioner (kroppens och fötternas ställning) som än idag ligger till grund för all balettundervisning.
Under 1600- och 1700-talen utvecklades balett- och operakonsten till viss del parallellt eftersom det i nästan alla operor från dessa århundraden finns omfattande balettinslag. Baletter från den tiden är också ganska korta. Först under den musikaliska romantiken på 1800-talet började man skapa baletter som på egen hand kunde fylla en hel kväll, s.k. helaftonsbaletter. Medan vi numera kallar 1700-talets danskonst för stildans är det den danskonst som växte fram på 1800-talet som idag går under benämningen klassisk balett. Den skira korta tyllkostym som blivit en sinnebild för den klassiska baletten lanserades på 1830-talet i Paris av den svenskfödda ballerinan Marie Taglioni. Frankrike och Ryssland var de länder där den klassiska baletten hade sin bästa grogrund. Nästan alla de stora klassiska helaftonsbaletterna kommer från något av dessa båda länder. Svansjön, Törnrosa, Nötknäpparen, La Bayadère - tempeldanserskan, Don Quijote, Askungen, Romeo och Julia är alla ryska medan Giselle, Coppelia och Sylvia är franska.
I början av vårt eget sekel hade ryska koreografer som Michail Fokin och Vaclav Nijinskij, och tonsättare som Igor Stravinskij stor framgång med sina balettverk i Paris.
Den person som skapar en balett med utgångspunkt från ett musikstycke kallas koreograf. Varje steg och varje rörelse i baletten bestämmer koreografen och dessa nedtecknas enligt ett särskilt notationssystem. Därför kan t.ex. Svansjön idag dansas på Stockholmsoperan nästan exakt så som den dansades i Ryssland på koreografen Marius Petipas tid i slutet av 1800-talet.
Kungliga Baletten
Kungliga Balettens historia sträcker sig från 1773, då kung Gustav III grundade den svenska Operan. Baletten blev redan från början en viktig del av verksamheten, först medverkade den som balettinslag i operor, men fick snart sin egen balettrepertoar. Redan 1790 räknade kompaniet i Stockholm 65 medlemmar. Kungen själv och hans franske balettmästare Louis Gallodier hade ambitionen att skapa en svensk motsvarighet till Ludvig XIV:s hovbalett i Frankrike. Idag är Kungliga Baletten Sveriges största balettkompani bestående av 67 heltidsanställda dansare, fördelade på premiärdansare (varav några av Konungen har hedrats med den förnämliga titeln hovdansare), solister och kårdansare. Varje spelår medverkar dansarna i över 100 föreställningar varav de flesta äger rum på Operans stora scen.
Många av vår tids ledande korografer har arbetat med Kungliga Baletten, i åtskilliga fall med koreografi skapad direkt för ensemblen. Alvin Ailey, Sir Frederick Ashton, George Balanchine, Maurice Béjart, John Cranko, Sir Kenneth MacMillan, Nils Christe, Jiri Kylian, Choo-San Goh, Ulysses Dove, Natalia Makarova, John Neumeier, Glen Tetley och Mathilde Monnier hör till de mest kända namnen. Bland svenska koreografer kan nämnas Ivo Cramér, Birgit Cullberg, Birgit Åkesson, Mats Ek, Regina Beck-Friis, Ulf Gadd, Per Jonsson, Pär Isberg och Birgitta Egerbladh.
På senare år har Kungliga Baletten inbjudits till festivaler och teatrar runt om i världen. Sedan 1990 har den gästspelat i Italien, Spanien, Norge, Finland, Tjeckien, Irland, Estland, Japan, England, Brasilien USA, Danmark, Frankrike, Grekland och Tyskland. Baletten har också gjort en rad turnéer i Sverige.
Kungliga Baletten leds idag av Johannes Öhman.
Balett - inte bara dans
Baletten är liksom operan en sammansmältning av många konstformer - dans, teater, musik, måleri, arkitektur och klädskapande. Nästan allt det som nämns om operan på denna hemsida under rubriken "Om opera" och de många konstnärliga hantverk som ligger bakom operaverksamheten, gäller naturligtvis i lika hög grad för balett, med skillnaden att regissören kallas koreograf och att det mera sällan sjungs i baletter.
Nästa avsnitt: Bakom kulisserna
