Opera, det är väl när de sjunger på teatern i stället för att tala?
Opera, det är väl när man sticker kniven i någon på scenen och det kommer sång i stället för blod?
Två slitna citat som visar vad många tror att opera är!
En del sanning ligger det förstås i citaten, det här med att man företrädesvis sjunger i stället för att tala är naturligtvis riktigt. Men opera är mycket mer än så; i sin mest utvecklade form är operan en oslagbar syntes av många konstformer - teater, poesi, musik, sång, måleri, arkitektur och klädskapande.
Teater: Sångarnas/skådespelarnas agerande på scenen. I dagens utbildning av operasångare lägger man stor vikt vid den sceniska framställningen. Förr i tiden kunde det vara lite si och så med den saken. Den som bestämmer hur sångarna skall agera är regissören. Han eller hon är för övrigt den som formar en ny uppsättning av en opera med utgångspunkt från librettot och musiken. Varje regissör sätter sin personliga prägel på sina uppsättningar.
Poesi: De sjungna texterna i operor kan vara av stort poetiskt och litterärt värde. Ibland är de baserade på berömda böcker eller skådespel. Många kompositörer har t. ex. skapat operor efter Shakespeares pjäser eller Goethes romaner.
Musik: Musiken är operans viktigaste beståndsdel, det är ju den som i första hand skiljer opera från talteater. Både den musik som sjungs och den som spelas av orkestern i operor betonar och förhöjer ofta dramatiska och andra händelser mer effektivt än något annat. Jämför t.ex. med filmmusik som också har en betydelsefull stämningsskapande uppgift. Men medan filmmusiken ibland har lite "slit-och-släng"-karaktär är musiken i operor ofta fullödiga konstverk. Orkestermusiken i operor spelas av en orkester som kan variera mellan några och tjugo till hundratalet musiker ledda av en dirigent. I ett traditionellt byggt operahus som Kungliga Operan i Stockholm sitter orkestern i ett nedsänkt orkesterdike mellan scenen och publiken.
Sång: I operan frodas sångkonsten både i form av solosång och körsång. Att sjunga är som bekant inte så svårt, men att sjunga vackert är inte så lätt. För operasångare och operakorister krävs det oftast, förutom en grundläggande talang, många års utbildning och övning innan de når så långt att de får sjunga på Operan. Sångare delas in i sex (eller sju) olika röstlägen. En kvinnlig sångare kan vara sopran, hon når högst på tonskalan, mezzosopran, en något mörkare röst, eller alt, den mörkaste (lägsta) kvinnorösten. De manliga motsvarigheterna är tenor, baryton, och bas. I operor från 16- och 1700-talen kan man ibland höra manliga sångare sjunga med altröst, dessa kallas med ett engelskt ord för countertenors (när Händels Orlando ges på Operan denna säsong gör en countertenor titelrollen). Inte nog med att det skall låta vackert, operasångare skall också kunna behandla rösten så att den hörs över en orkester som ibland kan uppgå till över 100 musiker.
Måleri/arkitektur/klädskapande: Scenografen är den person som skapar förlagan till scenbilden och kostymerna både på teatrar och på Operan. Ofta kan scenbilderna vara komplicerade arkitektoniska skapelser med större eller mindre, mer eller mindre konstfärdigt målade ytor. Scenografen måste alltså ha ingående kunskaper om alla bildkonstens knep och mysterier. Kort sagt han eller hon måste vara en konstnär som både kan måla bilder, rita kostymer och göra konstruktionsritningar. Ibland görs kostymerna av en separat kostymdesigner som då måste veta det mesta om tyger, sömnad, färgning etc.
I arbetet med opera finns också ett stort mått av hantverks- och yrkesskicklighet. Det är på hantverkare och yrkesmän av alla de slag från snickare, smeder och tekniker till sömmerskor, skräddare och färgare som lotten faller att i full skala utföra det som scenografen, kostymdesignern och regissören tänkt sig och skissat.
När sedan allt är tillverkat är det en komplicerad procedur att ställa och hänga dekoren rätt på en stor scen som Operans. Och inte nog med det, efter föreställningarna skall dekoren från en opera bytas till en annan för nästa dags repetitioner eller föreställning. Detta är också ett hantverk som kräver stor skicklighet och precision. Till det har Operan flera skift av scentekniker.
Bakom scenen finns också en person som sitter som spindeln i nätet under både opera- och balettföreställningar och medelst en avancerad kontrollpanel och signaler till olika funktioner som belysning, ljud och scenteknik ansvarar för att allt fungerar som det skall vid exakt rätt tidpunkt. Han är också den som via högtalare i hela operahuset kallar artisterna till deras entreer på scenen under föreställningen. Denna viktiga person kallas inspicient.
Nästa avsnitt: Om balett»
