Här presenteras ordet Byxroll av Rut Karlström som går nian i Källängens skola, Lidingö.

En byxroll kan vara flera olika saker men den innehåller alltid en kvinna som spelar man på ett eller annat sätt.

Den vanligaste byxrollen spelas när en kvinnlig karaktär av någon anledning behöver klä ut sig till man under själva historien. Då ingår själva förvandlingen i dramat och kvinnan är inte utklädd under hela föreställningen.

Anledningen till att den kvinnliga karaktären klär ut sig till man brukar oftast vara att hon vill åt den friheten som kommer med att vara man. Förr i tiden när jämställdheten inte var lika hög som idag innebar det en högre frihet att var man.

Bilden till höger: Ann-Sofie von Otter i Orphée. Foto: Mats Bäcker

Gamla stycken som skrevs för kastratsångare som nu sjungs av en kvinna får också benämningen byxroll.

En annan typ av byxroll är när en kvinnlig artist spelart en man genom hela föreställningen. Två kända byxroller där kvinnliga artister spelar män är Cherubin i “Figaros Bröllop” av Mozart och Octavian i “Rosenkavaljeren” av Hofmannsthal/Strauss. Dessa två roller iklär sig en helt manlig identitet och gör inte bara en liten utflykt som byxroll som i de flesta andra fall.

(Källa: Byxbegär av Tiina Rosenberg)

Hur är det att spela en byxroll?

För att få reda på mer om byxroller intervjuade jag solisten Susann Végh, hon har spelat flera olika byxroller. Jag började med att fråga vilka byxroller hon hade spelat, Susann räknade upp de hon kunde komma på: Rävhane (i operan “Räven”), Cherubin (i “Figaros Bröllop”), Barnet (i “Barnet och spökerierna”), Fjodor (i “Boris Godunov”), Hans (i “Hans och Greta”) och Farinelli (i “Kastrater”).

Bilden till höger: Susann Végh som Cherubin i Figaros bröllop. Foto: Alexander Kenney

Min nästa fråga till Susann var: Vad är det roligaste eller det bästa med att spela byxroll? Hon svarade att: “Det bästa nog var att se kollegornas reaktioner. Att de inte riktigt VET. De vet ju vem jag är, och att vi har repeterat tillsammans i sex veckor i vanliga kläder och så. Men sen blir det som en förvandling när kostymen kommer på. Kostym och mask gör ju att man går in i en karaktär på ett annat sätt, och då kommer det fram sidor som kollegorna inte har räknat med. Och det roligaste är att spela mot kvinnliga kollegor för de blir så överraskade när man flyger på dem som man! Det är kul! Och man är ju inte där som privatperson när man är i en rollkaraktär utan då är man som den personen man ska föreställa, oavsett om det är en man eller en kvinna. Det är jätteroligt!”

Sedan frågade jag såklart vad som var det värsta eller sämsta med att spela byxroll. Susann funderade en stund: “Kanske när det ska vara korta, pojkiga peruker, de blir aldrig fina, tycker jag”

Susann Végh och Johanna E Martell i Hans och Greta.

Efter det frågade jag ifall det är svårare att spela byxroller? Om det är fler moment i det än att spela vanlig kvinna? “För min del tycker jag inte att det är svårare. Jag tycker att det som är viktigt oavsett om man spelar man eller kvinna, ung eller gammal, det är att det är på riktigt. Alltså, när man är på scenen är det ju på låtsas, men man kan inte låtsas-låtsas, utan man måste låtsas som om det vore på riktigt. Förstår du? Då spelar det ingen roll vad orginalkönet är. Och sen tycker jag inte att när jag ska spela pojke eller man, att jag ska försöka gå som en kille, alltså det funkar inte. För om du tittar på en kille idag, eller tjej idag, så kan de gå likadant. Jag tycker inte att man ska förställa sig, utan gå som den man är.”

Bilden till höger: Susann Végh, Olle Persson och Per-Arne Wahlgren. Foto: Mats Bäcker

Den sista frågan jag ställde var om det finns något speciellt med att sjunga sånger för till exempel Cherubin, än för en vanlig kvinnoroll? “Nej” sa Susann, “Det tycker jag inte. Den första sången som Cherubin sjunger, till exempel, handlar om att han, eller jag, är så berusad av alla kvinnor, att jag är förälskad. Och det spelar ju ingen roll om man är man eller kvinna för att känna så. Men ibland om jag ska göra en konsert, kan det vara roligt att ha en karaktär av en kille, så ibland när jag har konsert och ska sjunga en sång som egentligen är från en manlig karaktär, brukar jag sätta på mig en keps. Det tycker folk är jättekul. Fin långklänning och så keps!”

Det finns ju även sådana karaktärer där till exempel en kvinna klär ut sig för att hon behöver tillgång till någon del i den manliga världen. Jag frågade Susann om hon har spelat någon sådan roll också? “Ja, till exempel Cherubin. Han är ju inte kvinna i botten, men han är en ung man som klär ut sig till kvinna för att inte bli avslöjad av greven i huset. Vilket är jättekul, för då kan man ju överdriva… DÅ blir det ju låtsas-låtsas-låtsas, och då måste man ju göra det ännu mer på riktigt - hur skulle en kille göra, lite överdrivet, om han blev tvungen att klä ut sig, inför andra tjejer, i tjejkläder? Det är jätteroligt! Och folk blir ju galna när de ser att man ska klä ut sig till tjej och försöka gå som en tjej!”