background

Vi förklarar några ord | Koloratur


Ordet koloratur kommer från det latinska ordet color som betyder utsmycka, färga eller breda ut. Och det är just vad man gör när man sjunger koloraturer - man smyckar ut, lägger till många snabba, fantasifulla och färgstarka toner till melodin. I sångarlandet Italien har man sjungit koloratur i många hundratals år. Till exempel ofta i körmusiken under 1400-talet och 1500-talet. Särskilt i staden Florens utvecklades det här sättet att sjunga på. Man kan även hitta koloraturer i arabisk sångteknik, och kanske är det därifrån tekniken kommer ifrån början.

Koloraturer går att hitta i musik för alla röstlägen, framför allt i barockoperor - det vill säga operor från 1600- och 1700-talen. Johann Sebastian Bachs musik innehåller koloratur i nästan alla hans verk som det sjungs i, till exempel Magnificat. I solopartier får sångaren då chans att visa hur bra de är på att improvisera och utsmycka melodin. Från och med 1800-talet hittar men mest arior för sopraner.

Bilden till höger: Susann Végh som Rosina i operan Barberaren i Sevilla. Foto: Carl Thorborg

En koloratursopran är den allra högsta av sopranrösterna och med en klangfärg som passar bra för att sjunga koloratur. Rösten är lätt och en koloratursopran ska helst kunna sjunga med full röst upp till tonen trestrukna d.

Ordet koloratur kommer från det latinska ordet color som betyder utsmycka, färga eller breda ut. Och det är just vad man gör när man sjunger koloraturer - man smyckar ut, lägger till många snabba, fantasifulla och färgstarka toner till melodin. I sångarlandet Italien har man sjungit koloratur i många hundratals år. Till exempel ofta i körmusiken under 1400-talet och 1500-talet. Särskilt i staden Florens utvecklades det här sättet att sjunga på. Man kan även hitta koloraturer i arabisk sångteknik, och kanske är det därifrån tekniken kommer ifrån början.

Bilden till höger: Operan Rosenkavaljeren. Foto: Alexander Kenney

Koloraturer går att hitta i musik för alla röstlägen, framför allt i barockoperor - det vill säga operor från 1600- och 1700-talen. Johann Sebastian Bachs musik innehåller koloratur i nästan alla hans verk som det sjungs i, till exempel Magnificat. I solopartier får sångaren då chans att visa hur bra de är på att improvisera och utsmycka melodin. Från och med 1800-talet hittar men mest arior för sopraner.

En koloratursopran är den allra högsta av sopranrösterna och med en klangfärg som passar bra för att sjunga koloratur. Rösten är lätt och en koloratursopran ska helst kunna sjunga med full röst upp till tonen trestrukna d.

Två berömda koloratursopraner är Beverly Sills och Montserrat Caballé. Några av de mest kända koloraturariorna är Nattens drottnings stora aria i Trollflöjten av W.A. Mozart, eller Sophies aria i Rosenkavaljeren av Richard Strauss.

Vill du höra hur det låter? Här sjunger den italienska operasångerskan Cecilia Bartoli i Askungen av Gioacchino Rossini.

Månadens ord gjordes av klass 4C, Järla skola i Nacka.

Till toppen av inlägget

Skriv en kommentar

Skicka