Ingrid Heed är elva år och går på Gluntens Montessoriskola i Uppsala. Hon vill bli dansare och intervjuade Anna Valev som är premiärdansös på Operan.

Ingrid: Hur länge har du dansat?

Anna: Jag har varit tjugotvå år här på Operan, och innan dess utbildade jag mig i nio år. Så det blir trettioett år.

Ingrid: Hur många gånger i veckan tränar du?

Anna: Vi jobbar sex dagar i veckan, måndag till lördag. Dagarna är lite olika långa beroende på vilka produktioner man är med i. Men oftast jobbar vi mellan tio och fem på vardagar, och tio och ett på lördagar. Sen är det annorlunda när vi har föreställning. Då slutar vi vid ett eller två så man hinner hem emellan. Sen kommer man tillbaks på eftermiddagen och gör sig i ordning, värmer upp, får håret uppsatt, blir sminkad och sedan är det föreställning.

Ingrid: Varför började du dansa?

Anna: Jaa, det var egentligen min mamma som tyckte att jag såg ut som en liten ballerina när jag var fem eller sex. Ingen annan i min familj dansade, men hon tyckte att jag hade baletthänder. Så jag började dansa då, men sedan dröjde det ganska länge innan jag kände att jag ville arbeta med att dansa. Det var inte förrän jag gick i nian som jag tänkte att “Det här vill jag jobba med”. Så det var inte någon flickdröm från början.

Ingrid: Vad har du för utbildning?

Anna: Jag har gått åtta år på Kungliga Svenska Balettskolan, från fyran till och med gymnasiet.

Ingrid: Har du varit med i någon stor dansföreställning?

Anna: Ja, jättemånga här på Operan! När man börjar jobba här blir man anställd som kårdansare*. Så efter ett tag - om man har tur - så kan man bli solist, och då får man göra egna små solon. Sedan kan man bli premiärdansös - om man har tur! - och då får man dansa huvudroller. Så jag har gått den vägen och är premiärdansös nu och har, mer eller mindre, varit med i allting vi har gjort här. I tjugotvå års tid …

Ingrid: Och då har du haft huvudroller också?

Anna: Ja, jag vet inte hur många, kanske tjugo huvudroller eller nånting.

Ingrid: Tränar du på gym eller någon annan träning?

Anna: Ja, lite grann. Egentligen borde jag kanske göra mer än vad jag gör. Det är väldigt bra att träna lite extra, man behöver lite extra magövningar, lite rygg, och för utåtvridningen. Vi ska ju stå med fötterna utåt och då är det viktigt att man jobbar med de musklerna. Så lite grann gör jag, men inte så mycket nuförtiden eftersom jag har två barn och inte riktigt har tid.

Anna: Nej, faktiskt inte. Vi har precis samma träning. Eftersom du dansar balett, så går du ju på balettklass. Det gör vi också varje morgon, från det att man börjar här tills man går i pension. Och den träningen är ju samma för kvinnor och män, förutom att männen har lite annorlunda hopp som vi inte gör. Och sedan kanske männen är lite mer i gymmet och tränar, för de ska ju lyfta oss och behöver vara starka.

Ingrid: Hur kommer man in på Operan och börjar dansa här?

Anna: När man går sista året på Svenska Balettskolan, i trean i gymnasiet, är det en audition. Då får man komma hit och göra en balettklass och så sitter chefen och lite andra männsikor och tittar. Sedan tar de ut dem som de tycker är tillräckligt bra. Om det finns några lediga platser, så klart. Och om man inte kommer in då, kan man ju åka och göra audition någon annan stans, i Göteborg eller Oslo eller Köpenhamn. Om man sedan vill går det ju att komma tillbaks hit till Stockholm och prova igen, och göra ny audition.

Annas ord till någon som är ung och vill bli dansare

Jag tycker att det är jätteviktigt att man följer sitt hjärta. Om man känner att man vill dansa så ska man göra det. Det går kanske inte i slutändan, men man måste ändå försöka. Jag tror att om man vill dansa men inte gör det, kan man komma att ångra sig när man är äldre. Man ska definitivt prova, sen får man se vart det leder.

Teatervärlden är en otrolig värld att vara i. Den är en helt egen värld och det är rätt häftigt. Det händer så mycket saker och att få tolka en roll är jättegivande. Det bästa med att dansa är när man gjort en föreställning och det kommer fram folk och är tårögda och man ser att de blivit berörda. Det är det som är betalningen för allt slit!