Barbro Åström-Moback är inspicient på Operan. Jacoba Arekhi intervjuade henne om vad en inspicient gör och följde med Barbro en kväll under föreställningen Macbeth.

På engelska kallas inspicient för “stage manager”, och på danska heter det “föreställningsledare”. Teknisk dirigent är också ett namn som beskriver inspicientens roll. Inspicienten sitter i en form av kabin med utblick över hela scenen, och har en komplicerad teknisk utrustning med mikrofon, monitorer och en massa knappar.

Man skulle kunna säga att inspicienten sitter mitt emellan scenen och kulissen. Uppgiften är att hålla ihop föreställningen. Sångare, musiker och statister måste ropas upp (”kallas”), publiken ska vara på plats och så är det olika signaler, speciellt tekniska, som inspicienten ger. Man måste alltså läsa med i noterna och ropa upp när det är dags för de olika rollerna eller inslagen att komma in och ta sina platser. I noterna har inspicienten under repetitionerna tillsammans med regissören och scenografen skrivit in när och vilka signaler som ska ges. Man ger vissa signaler genom att trycka på knappar och vissa sägs i en mikrofon.

Lena Nordin som Lady Macbeth. Foto: Alexander Kenney

Inspicienten har ett stort ansvar under hela föreställningen. Om någonting händer under en föreställning, till exempel om en sångare tappar sin röst, så är det inspicienten som måste fatta ett snabbt beslut. I ett sådant fall måste inspicienten antingen prata med publiken och säga att föreställningen måste avbrytas, eller så hittar man en sångare som kan hoppa in. Inspicienten måste därför under föreställningarna alltid vara lite uppklädd ifall att man måste gå ut på scenen och prata med publiken. Inspicienten är också den som är brandansvarig under föreställningarna.

På Operan är det viktigt att inspicienten har musikaliska kunskaper och kan hela handlingen i föreställningen som ska ledas. Repetitionerna börjar i repsalen och där är inspicienten med så ofta det behövs. Så fort arbetet inleds på scenen (ca 3 veckor före föreställningens premiär) måste inspicienten vara med hela tiden. En viktig uppgift är då bland annat att se till att scenteamet hinner med under genomgången av föreställningen. Det kan vara väldigt stressigt.

Under repetitionerna jobbar man som inspicient mycket med regissören, biträdande regissören, scenografen och andra. Då är bra kommunikation, gott sammarbete och överhuvudtaget social kompetens väldigt viktigt. Under föreställningarna står inspicienten sedan ganska ensam, det finns ingen man kan fråga när det gäller snabba och viktiga beslut.

Arbetet som inspicient kräver en otrolig koncentration och man måste lämna trötthet, problem och annat svårt bakom sig. Det gör att man oftast går omkring och är medveten om föreställningen hela dagen och bär på en sorts inre nervositet. På Operan finns det 4 inspicienter. De skriver in samma signalsystem i noterna, ifall någon skulle bli sjuk och en annan måste hoppa in. Eftersom det kan vara svårt att köra en föreställning som man inte tidigare gjort, kan en sjuk inspicient behöva ersättas av två andra.

Det Barbro mest av allt tycker om med sitt arbete är att hon hela tiden träffar nya människor och att hon får samarbeta med så många samtidigt. Repetitionstiden är den absolut roligaste tiden, menar hon. Det är oerhört intressant att få följa processen då de olika scenerna sätts ihop och sakta växer fram till en stor och mäktig enhet. Det gäller att vara otroligt vaken för att kunna se vad som måste ändras för att helheten ska stämma på slutet. Vad Barbro också tycker är roligt är att känna hur man har allting i sin hand och får det att fungera. Inspicienten är på något sätt sambandscentralen där hela föreställningen hålls ihop.

När jag satt med Barbro under Macbeth, var det hela tiden en massa männsikor som kom in i inspicienthytten och hade frågor av alla de slag. Barbro var alltid lika öppen för att hjälpa, bara om det absolut inte gick att prata just då stoppade hon dem. Där inne i inspicienthytten hos Barbro var det verkligen en mycket trevlig stämning.

En vecka på Kungliga Operan

Det finns nog inte många arbetsplatser där man kan se och uppleva så mycket inom bara en vecka, som på Operan. Det är den praktfulla byggnaden, alla de spännande människorna, den intensiva musiken och de otroliga kunskaperna som visas på scenen och som gör Operan så speciell. Det är också så många olika yrken på så många olika plan, sångare, tekniker, regissörer mfl. Under tiden jag fick vara där, märkte jag att alla som jobbar på Operan bildar ett sorts nät. Allt hänger ihop så att var och en blir viktig på sitt sätt och det uppstår en väldig gemenskap. Just genom det upplevde jag en speciell stämning på Operan och den fick jag ta del och njuta av i en hel vecka.
 
Jag heter Jacoba Arekhi, är 16 år och går på en skola i Basel, Schweiz. Min klass fick göra en yrkespraktik och alla fick själva välja var de skulle vara. Eftersom jag har kontakt med Sverige genom mina föräldrar och alltid har talat svenska hemma och älskar opera och också sjunger själv, sökte jag PRAO på Kungliga Operan i Stockholm.
 
Under min vecka hade jag inga fasta arbetsuppgifter utan fick helt enkelt vara med överallt där det gick och det blev en hel del …
 
Jag fick lyssna på repetitioner och kunde se hur mycket arbete och tid som ligger bakom varje scen, men fick också uppleva hur snabbt sångarna lär sig sina roller och hur det hela tiden går framåt. Det fanns också guidade turer där jag fick vara med och så tog jag del av intervjuer och balettens morgonskola.
 
Det var mycket spännande och väldigt lärorikt. En speciell upplevelse var mötet med Barbro Åström Moback, inspicient på Operan. Jag fick både tillfället att intervjua henne och sitta med henne under en föreställning. På det sättet fick jag en fördjupad inblick i inspicientens roll och uppgifter.

Till sist vill jag nu säga ett varmt tack till alla jag möte på Opera, för allt jag fick vara med om och för all vänlighet som jag fick ta emot. Ett speciellt tack vill jag rikta till Barbro Åström Moback som tog sig tid för min intervju och som gav mig möjligheten att få ta del av hennes spännande arbetsuppgifter. Ett stort tack riktar jag också till hela avdelningen Unga på Operan, speciellt till Sophie för hennes otroligt öppna, fina och varma handledning. Tack för att ni gjorde den här veckan på Operan möjlig för mig!