Jan Wendt arbetar som scentekniker på Operan. Beatrice Heikkilä, Elin Thor och Ola Heinpalu från Alfred Dalin-skolan i Huskvarna träffade honom för en intervju.

Beatrice: Hej! Vad gör du?

Janne: Så lite som möjligt (skratt). Nä skämt å sido, mitt jobb är att vara riggare. Det vill säga att min primära syssla är att se till att allting som hänger ovanför huvudet på dom som står på scenen stannar kvar där uppe och inte kommer ned på annat än kommando från inspicienten*, mig eller den andre riggaren. Och så håller jag koll på att rätt dekor hänger i rätt rå*. Ett rå är alltså ett 17 meter långt järnrör som allting hängs upp i. Jag kontrollerar också att fonder* och inhängningar* hänger på rätt mått så att de passar ihop med de bitar av scenografin* som står på golvet.

Jag pysslar också med flygningar. Jag plockar fram selar, lär folk hur selarna ska sitta och försöker också lära dem att flyga. För det är ju lite … ja, just det där att kontrollera sin kropp, det är ju det flygningen handlar om. Baletten har ju där en klar fördel eftersom de har en bra kroppskontroll.

Beatrice: Vilka tider jobbar du?

Janne: Vi går på schema. Varannan vecka jobbar jag dagtid, från halv åtta på morgonen till tre på eftermiddagen och då är jag ledig fredag, lördag, söndag. Varannan vecka jobbar jag från klockan tre fram till föreställningens slut eller senast klockan elva, och då jobbar jag måndag till lördag.

Beatrice: Hur länge har du arbetat här?

Janne: Ska jag komma med standardsvaret? För länge! (skratt) Jag har jobbat här sedan 1989, så det är 20 år.

Elin: Hittar du här på Operan?

Janne: Nja, det roliga är ju att jag hittar ju inte överallt här i huset. Jag hittar i de utrymmen som jag oftast brukar springa omkring i, men ibland om man har följt med scenvakten så “Vad är det här för rum?”. I en del delar av huset är jag helt bortkollrad.

Elin: Hur ofta går du vilse?

Janne: Nä, vilse har jag aldrig kommit. det är ju ganska lätt att lära sig att korridorerna går i ett visst mönster och så kan man ta hjälp av att hitta ett fönster och titta ut så ser man ganska snabbt var man befinner sig. Så får man leta reda på ett trapphus som man känner igen.

Elin: Har du något favoritställe på Operan?

Janne: Åh! Orkesterbaren! (skratt)

Ola: Är ditt arbete fysiskt krävande?

Janne: Yes. En bakfond* väger allt mellan 200 och 300 kilo och då ska man vara 10 man för att lyfta in en sån. Det gäller att alla lyfter på kommando och att man faktiskt kan jobba i grupp och på kommando.

Ola: Finns det några yrkesskador?

Janne: Ja. Den yrkesskadan som dyker upp främst är knäproblem, och det är på grund av att vi hela tiden belastar knäna ojämnt eftersom Operans scengolv lutar.* Sedan är det många tunga lyft och om man inte passar sig kan man få problem med rygg och armbågar.

Ola: Är du någon annan stans än på scenen när du arbetar? Var i så fall?

Janne: I Gäddviken. Gäddviken ligger ett par kilometer utanför Stockholm, i Nacka, och där ligger Operans verkstäder och förråd. Där är vi för omlastning av dekor, samt att ibland måste man åka dit och prata med konstruktörerna om någonting.

Beatrice: Vilken är din favoritopera eller balett?

Janne: Jag måste välja eller?

Beatrice: Ja.

Janne: Det är ju en humörsfråga. Ibland så kan man faktiskt tycka att Wagner låter helt okej. Fast då är det nog de lite tidigare verken som “Mästersångarna” och “Lohengrin”. Men sedan finns det dagar när Mozart känns lite bättre. Favoritverk … oj, jag har ju jobbat med närmare 70 olika föreställningar av opera och sådär 40-50 balettföreställningar, så jag vet inte … Menar ni musikaliskt eller rent arbetsmässigt sett?

Beatrice: Musikaliskt.

Janne: “Hoffmans äventyr” är bra. “Lohengrin” är bra. Sen är jag j*****t förtjust i “Aida”!

Beatrice: Vad är det roligaste med att vara scentekniker?

Janne: Vid en riktigt bra föreställning får man en adrenalinkick. Det händer när alla vet vad de ska göra och är på plats och gör det. Då känner man att man jobbar i grupp. Det är ju inte alltid som man SER alla man jobbar med, dom finns där runtomkring och i slutändan lyckas man foga ihop dekoren med minimal kommunikation just för att alla vet vad de håller på med. Och då får man lite en känsla av att håret reser sig på armarna: “Fan vad bra det blev!”. Men det tråkiga är också att man blir lite mer och mer van vid det man håller på med, så man blir blind för vardagen. Det krävs mer och mer för att få den där kicken, som faktiskt är ganska skön.

Ordlista

Inspicient: Personen som håller ordning på alla tekniska moment i en teaterföreställning.

Rå: En bom som hänger i taket och som man kan hänga fonder eller annan dekor i. På Operans scen finns 75 rån som går att höja och sänka.

Fond: Dekor som (oftast) hänger långt bak på scenen och är bakgrunden i en scenografi. Om den hänger från taket är den oftast tillverkad av tyg eller målad väv. Fond är ett franskt ord som betyder just “bak”.

Inhängning: Dekor som hänger på sidan av scenen och som gör att publiken inte ser in bakom kulisserna.

Scenografi: När man gör en föreställning skapar man en helt ny värld på scenen, det kan se ut som hemma hos Loranga, Dartanjang och Mazarin, eller som att man är under vatten eller i ett palats. Hela scenbilden kallas för scenografi och personen som gör scenografin kallas för scenograf.

Lutande scengolv: Golvet på Operans scen lutar. Det gör det för att publiken ska kunna se bättre, och för att man ska få en känsla av perspektiv - det vill säga att det som är längre bak på scenen är längre bort och det som är nära publiken är större och närmare. Operans scengolv lutar 4% och det gör att det är en skillnad i höjd på ungefär en meter från längst fram på scenen och längre bak. Nuförtiden när man bygger teatrar är det inte så vanligt att man bygger med lutande scengolv, men på 1700- och 1800-talet var det så man gjorde de allra flesta teater- och operhus i västvärlden.

Vilka är operorna som Janne pratar om?

“Mästersångarna i Nürnberg” är en opera av den tyska kompositören Rickard Wagner som han skrev 1868. Det här är den enda operan som Wagner skrev och som inte handlade om gudar och andra “sagoväsen”, utan om vanliga människor. Operan är också den enda komedin han skrev.

“Lohengrin” är också en opera av Rickard Wagner. Den handlar om en riddare som reser i en båt som dras av svanar. Det finns ett musikstycke i operan som är väldigt berömt, det kallas för Brudkören och brukar ofta spelas som marsch på bröllop. Du har säkert hört den någon gång:

Wolfgang Amadeus Mozart var en kompositör från Österrike som levde 1756-1791 och skrev massor av musik av olika slag: operor, symfonier, pianoverk, kyrkomusik, stråkkvartetter mm. Några av de mesta kända operorna är “Trollflöjten”, “Don Giovanni” och “Figaros bröllop”.

“Hoffmans äventyr” är en opera av den franske kompositören Jacques Offenbach som levde i Paris på 1800-talet (han dog 1880). Händelserna i operan är från början tre olika noveller skrivna av författaren Ernst Theodor Amadeus Hoffmann.

“Aida” är en opera som utspelar sig i Egypten på faraonernas tid och handlar om den etiopiska prinsessan Aida som är fånge i Egypten. Operan komponerades av Giuseppe Verdi och spelades första gången 1871.