Mitra, Sanna, Hanna, Eleni, Christoffer och Christer från Elinsborgsskolan intervjuade operasångerskan Madeleine.

Eleni: Vad var det som gjorde att du blev operasångare?

Madeleine: Det var nog att jag ville spela teater. Jag höll redan på med musik, jag började spela fiol när jag var sex, sedan piano och sång. Jag tyckte att opera var en bra kombination av både teater och sång.

Eleni: Hur gammal var du när du började sjunga?

Madeleine: Jag började ta sånglektioner när jag var sexton år, men jag sjöng massor innan dess både i skolan och på konserter.

Hanna: Var det tufft i början när du skulle lära dig?

Madeleine: Nej! jag tyckte det var jättelätt! Jag tyckte egentligen att “Varför ska man ta sånglektioner, vaddå, det är väl bara att sjunga!” Ju äldre jag blev desto mer började jag förstå vad det var att sjunga opera. Så det blev svårare och svårare.

Hanna: Sjunger du på fritiden?

Madeliene: Nej, det blir inte så mycket. Jag övar ju varje dag, men jag går faktiskt inte och trallar så mycket hemma.

Sanna: Vilka språk kan du sjunga på?

Madeleine: Jag kan sjunga på svenska, franska, tyska, italienska. Jag har sjungit lite på ryska också, men det tycker jag är rätt så svårt.

Sanna: Finns det något språk du gillar att sjunga mest på?

Madeleine: Jag tycker väldigt mycket om att sjunga på italienska. Det är ett så musikaliskt språk.

Mitra: Har du någon gång sjungit fel på en föreställning?

Madeleine: Ja, det har jag gjort. Det är en skräckupplevelse. Det var i en Mozartföreställning och det var egentligen bara några sekunder som det blev fel och sedan rättade jag till det, men det kändes som flera minuter. Men man lär sig att lösa sånt där.

Mitra: Har du haft något annat yrke? Vad i så fall?

Madeleine: Nej, det har jag nog inte. Jag har haft lite andra små extrajobb och sommarjobb, men inget annat yrke.

Christoffer: Hur känns det att uppträda för barn?

Madeleine: Det är jätteroligt! Det känns kul att få sjunga för barn för det är ju ni som är den nya publiken. Det var en ny erfarenhet för mig att uppträda för barn och jag visste inte riktigt hur det skulle gå. Jag tänkte att “Oj, det är nog många som tycker att opera är töntigt”. Men det har varit jätteroligt!

Christoffer: Hur känns det att spela teater utan att prata?

Madeleine: Det känns bra för man pratar ju fast man sjunger pratet!

Christer: Vad tycker du är mest spännande med opera?

Madeleine: Det är allting runt omkring, hela miljön här är så fantastisk. Musiken, orkestern, dirigenten och alla som är på scenen samtidigt. Det mest spännande är nog att det är så många olika delar som måste fungera ihop för att det ska bli bra.

Christer: Hur länge tror du att du kommer att fortsätta sjunga opera?

Madeleine: Det beror på hur rösten känns och om det känns lätt att sjunga. Man kan sjunga tills man blir ganska gammal om man är lite rädd om sin röst. Så jag hoppas att jag får sjunga länge.

Madeleine Barringer arbetar som sångare i Kungliga Operans kör. Hon har också varit med i två föreställningar tillsammans med Unga på Operan: En soprans liv och död som visats för skolklasser i Guldfoajén och Operakul! Från Pizzicato till Höga C som visats på Kulturfestivalen i somras och på Operans Familjedag i november