Foto: Katarina Hälleberg

Operans kostymavdelning ligger på våning tio. Där arbetar ungefär 30 personer med att göra och hålla ordning på alla tusentals kostymer som används i föreställningarna. Maja Freiberg och Simon Wefer från Baldersskolan i Uppsala intervjuade Anna Kjellsdotter som är skräddare och tillskärare på herrsidan*.

Maja: Hur blev du skräddare?

Anna: Jag gick min utbildning till att bli herrskräddare i Borås. Den utbildningen finns tyvärr inte kvar. Sedan har jag jobbat på en massa ställen. Som frilansande skräddare runt om på en massa teatrar, bland annat här på Operan och på Dramaten. Så ringde de härifrån och frågade om jag ville komma tillbaks, och sedan blev jag kvar. Det känns jättebra!

Maja: Hur går det till när man gör kostymer? Hur förbereder man sig och så?

Anna: Det första som händer är att det är något som kallas för modellvisning, ett år innan det är premiär på en föreställning. Då visar scenografen och kostymören sina skisser och regissören är med och pratar om idéerna till föreställningen. Då kan vi börja vårt jobb också, vi kan börja beställa hem tyger och material. Ungefär ett halvår innan premiären börjar vi sedan att tillverka kostymerna.

Simon: Arbetar du mest individuellt eller ihop med andra?

Anna: Det är både och. När jag jobbar med tillskärning jobbar jag ju ganska mycket själv. Då ska man tolka kostymörens skiss och ta fram ett mönster. Men sen är det ju hela avdelningen tillsammans som ska få fram kostymerna. Så man måste hela tiden prata med varandra, och med kostymören. Det är både ett grupparbete med hela avdelningen och ett individuellt arbete med de plagg man fått tilldelat sig.

Maja: Hur många kostymer går det åt till en föreställning?

Anna: Det kan vara väldigt olika. Men vi har ju till exempel en stor kör här, så även om det är en liten produktion, så är kören 60 personer. Tillsammans med solistsångarna kan det bli sådär 70 personer. Så man kan lätt komma upp i 80-100 plagg till en vanlig, mindre föreställning. Till en större produktion med klädbyten blir det då 150-200 kostymer.

Simon: Är det kul att jobba som skräddare?

Anna: Jag tycker att det är väldigt roligt. Framför allt är det varierande, vi har ju så många premiärer här på Operan. Till varje premiär blir det helt nya typer av kostymer och nya utmaningar eller svårigheter som man kan stöta på. Så det blir aldrig enformigt.

Simon: Vilken föreställning är roligast att jobba med?

Anna: Jag tycker att det är roligast att jobba med stora historiska produktioner. Det brukar bli väldigt roliga tyger. Mycket form! Jag är väldigt svag för 1700-talet, rent allmänt. Jag tycker att det är väldigt fina kläder. Men ju mer jag jobbar, desto mer kan jag hitta andra tider och epoker som jag gillar. Till exempel det sena 1800-talet har jag fått ett nytt intresse för när jag har fördjupat mig i det. Man hittar en massa roliga detaljer och färgkombinationer.

Maja: Återanvänder ni kostymerna?

Anna: Inte så ofta. Vi har ju repertoarteater här så då måste vi spara uppsättningarna och se till att de håller sig så länge de kan tänkas spela. Vi har föreställningar som till exempel baletten Romeo och Julia som har gått här sedan 1969, och det är samma kostymer. Så då får vi underhålla dem - och kanske laga och lappa och hålla dem fräscha så gott det går. Så man får inte plocka och använda kostymer från produktioner som fortfarande går. Men varje år skrotas några föreställningar, och då kan man plocka från dem. Oftast sparar man sånt som frackar och andra basplagg. Och sedan har vi utförsäljning som är öppen för allmänheten!

Anna Kjellsdotter arbetar också som kostymör där hon själv designar kostymerna. Hon gör till exempel kostymerna till Kungliga Operans uppsättning av 1700-talsoperan Zémire och Azor, som kommer att sättas upp våren 2011 tillsammans med klass 6 från Elinsborgsskolan i Tensta.

*Herrsidan/damsidan - kostymavdselningen på Operan är uppdelad i en herrsida och en damsida. Som skräddare utbildar man sig ofta till att antingen sy kläder för kvinnor eller män.