Vi heter Josefin och Anna och går i klass 9 i St Olofs skola i Sigtuna. Vi har intervjuat Stefan Nilsson som har komponerat musiken till “Ringaren i Notre Dame”.

Stefan Nilsson har arbetat med “Ringaren i Notre Dame” de senaste två åren. Eftersom det är ett så långt verk (cirka 2 timmar) och inte en låt på några minuter tar det mycket tid och energi. Men för Stefan är det viktigt att låta verket vila, och sedan ta upp det igen efter några dagar. Även när man får en ny idé tycker han det är viktigt att låta den få vila. Stefan är också musiker så han är ute och spelar, vilket kan bli en avkoppling från komponerandet.

Enligt Stefans mor har han komponerat musik ända sedan han var liten då han slog i grytlock och ylade. Vilket han själv ser som ett försök till komposition. Även när han sitter vid pianot känner han sig mer som en kompositör än en pianist.

När Stefan var i 20-årsåldern visste han att det var kompositör han skulle bli. Under 70-talet spelade han i en jazzfusiongrupp som heter Kornet. När han sedan flyttade till Stockholm träffade han en filmregissör som hade hört hans band och undrade om han var intresserad av att skriva musik till film.

Stefan skrev sin första balettmusik “Pippi Långstrump” tillsammans med kompositören Geroge Riedel. Det var också då han fick kontakt med koreografen Pär Isberg. Tidigare hade balettens form varit ointressant för Stefan men han har alltid gillat utmaningar så steget från film till balett blev inte så stort. När Pär frågade om Stefan ville skriva musiken till “Ringaren i Notre Dame” kändes det helt naturligt för honom att säga ja. De valde att göra “Ringaren” till en vuxenbalett för att de ville gå till originalversionen. Även om de flesta tänker på Disney när de hör om “Ringaren i Notre Dame” har den en djupare handling.

Stefan tycker inte att det finns någon metod att komponera, utan att det är olika från person till person. Till exempel, när han skrev musiken till teveserien “Skärgårdsdoktorn” som handlar om svensk sommar var det väldigt viktigt att ha en inspirationskälla, det som symboliserar en svensk sommar är till exempel visor och Evert Taube. Från inspiration till noter är enligt Stefan en lång process. I “Ringaren” har han jobbat väldigt mycket med koreografen, som beskrivit de olika scenerna och känslorna. Det har givit inspiration till att skapa musik utifrån inre bilder.

Det musikaliska budskapet i “Ringaren i Notre Dame” är att känslorna ska förmedlas rakt på - är det sorgligt ska det låta jättesorgligt, är det ont och svart ska musiken också vara det. Skillnaden mellan när man gör om en roman till balett är längden. Det är svårt att få med hela berättelsen. Till exempel består boken av väldigt många bifigurer som baletten inte hinner förmedla, den har bara rum för de tydligaste figurerna och händelserna. Men förhoppningen är att baletten ska ge en annan känsla.

Det som Stefan tycker är det bästa med sitt jobb är att han får träffa mycket människor. Att skapa en helt ny balett är en process som går från männsika till människa och till slut ut till publiken.

Med “Ringaren i Notre Dame” lever Stefan i sitt drömprojekt, då han själv står för ett stort orkesterverk. Han kan inte tänka sig något bättre än det här!

Det som har varit intressant med vårt besök på Operan var att få se hur en sådan musikalisk arbetsplats fungerar, och hur en kompositör som Stefan Nilsson arbetar. Operan är som vilken arbetsplats som helst fast mycket större och det är många olika sorters arbeten på en och samma plats: dansare, regissörer, ekonomer, webredaktörer … Inte som på en bank, där de flesta är utbildade ekonomer och jobbar med nästan samma saker. Innan vi kom till Operan tänkte vi oss den som en stor scen, där endast föreställningarna spelas upp, men där finns mycket mer än så, till exempel kontorsjobb, byggarbeten, skräddare och kreativa skapelser. Den består av mycket mer än man tror.
 

Anna Bengtsson
Josefin Redtzer