[Topp]

2017-01-23

Vad har du i tratten?

Den 4 februari är det barnlördag i Operahuset. Det blir dags för blåskonserten Vad har du i tratten? av och med Tora Thorslund och Calle Jakobsson, båda musiker i Kungliga Hovkapellet. Här berättar Tora om musiken och instrumenten som hon spelar.

Vad ska ni framföra?

Det är en konsert med tuba och trumpet i form av en musiksaga, ihopsatt av musik som vi tycker om att spela. Det mesta är arrangemang men vi framför även originalstycken. Spännvidden är bred: Bach, Mozart, folkmusik och nutida musik.  I slutet får barnen sjunga med i några kända låtar. Målgruppen är från 4 år men på konserterna som vi har framfört hittills, har det funnits både barn och vuxna i olika åldrar. 

Berätta om blåsinstrumenten…

Jag spelar fyra olika instrument under den här konserten: B-trumpet, C-trumpet, piccolatrumpet för de ljusa höga tonerna, och flygelhorn som har en varm mörk klang. Alla instrumentens karaktär kommer fram i föreställningen, det är roligt att visa upp deras olika nyanser och skillnader. Calle spelar tuba, och med den kan han förutom att spela musik även göra många spännande ljud. Vi har spelat mycket tillsammans och vi tycker att de här instrumenten verkligen passar ihop.

Det är roligt att spela kammarmusik, frigöra sig från orkestern ibland och få välja musik själva. Att spela trumpet i orkester är väldigt varierat, beroende på repertoar. Ibland får jag räkna mycket paus, men i de dramatiska partierna lever trumpeten ofta ut. Därför kan jag sällan titta på scenen när det är som mest spännande, för då har jag fullt upp med att spela!

Hela trumpetfamiljen består av ännu fler instrument än vad jag spelar på i denna konsert. Jag använder inte alla lika ofta när jag jobbar, men jag övar på dom, och försöker att inte favorisera något av dom, för jag vill spela alla mina trumpeter bra.

Hur är det att spela för barn?

Vårt musikprogram är utmanande att spela, det är ingen skillnad om man spelar för barn eller vuxna, det är samma krav på den konstnärliga kvalitén. Men det är fantastiskt att se barnpubliken lyssna koncentrerat, skratta åt oväntade saker, eller börja röra sig till musiken – barn är oförutsägbara och vad som helst kan hända.

Jag har också lärt mig av barnen att vara lyhörd mot dem. En gång började en flicka gråta när jag spelade en stark ton lite plötsligt i ett solostycke. Barn är känsliga och det är såklart inte min mening att skrämma dem. Numera tar jag det lite försiktigare just där. 

Av Sigrid Herrault