[Topp]
_

HISTORIK

 

Så började det

Kungliga Operan är Sveriges nationalscen för opera och balett. Det har teatern varit sedan 18 januari 1773, då den första föreställningen gavs på Kongl. Operan. Några år tidigare, år 1771, hade kung Gustaf III avskedat den franska operatrupp som under ett tjugotal år spelat i det så kallade Bollhuset vid Slottsbacken i Stockholm. Detta eftersom Gustav III ville skapa en svensk ensemble som kunde framföra svenska operor.

Den svenska truppen fortsatte spela i Bollhuset men år 1782 stod ett nytt operahus klart och ensemblen kunde flytta in.

Gustav III:s operahus

Den 30 september 1782 invigdes det nya Kungliga Teaterhuset, ritat av arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz. Vid invigningen skulle egentligen en föreställning av Kraus opera Aeneas i Carthago visats men den kvinnliga solisten som skulle gjort rollen som Dido hade lämnat landet med sin man för att fly från fordringsägare! Istället framfördes Naumanns Cora och Alonzo med text av G J Adlerbeth. Både operan och det nya operahuset fick stående ovationer.

Under 1800-talet betraktades operahuset som en av de vackraste byggnaderna i Stockholm. Denna den gustavianska operan rymde 948 åskådare och salongen var inredd i blått, vitt och guld. Till skillnad från i dagens operahus låg den kungliga logen mitt på första raden för bästa möjliga sikt mot scenen. Gustav III hade ett brinnande intresse för opera, dans och teater och bekostade med egna medel Operans verksamhet.

Även dansen fick sin givna plats på Kungliga Operan. Den första baletten som sattes upp var Louis Gallodiers Tillfälle gör Tjufven, ett verk som Kungliga Baletten satte upp igen år 2009 efter nära 200 år.

Gustav III mördas på sin egen teater

Knappt tio år efter invigningen, den 16 mars 1792, sköts kungen vid en maskeradbal på operan och avled till följd av detta den 29 mars. Denna händelse ligger faktiskt till grund för Verdis opera Maskeradbalen. Det gustavianska operahuset stod kvar i ytterligare hundra år efter kungens död men då var huset så pass slitet, omodernt och brandfarligt att man 1892 beslöt riva det. På samma plats lät man uppföra ett nytt operahus som kallades det oscarianska efter den då regerande monarken Oscar II. Arkitekten till det nya operahuset blev Axel Anderberg, som arbetade i en nyklassisk stil. Det tog nästan sju år att färdigställa den nya Operan. Under dessa år hystes Kungliga Teaterns ensemble in i Svenska Teatern på Blasieholmen som långt senare skulle jämnas med marken i en förödande brand.

Det nya operahuset

Exteriören på det nya huset byggdes i nyrenässans medan trapphuset, foajén och salongen fick en nybarock utformning. Marmor från Norge användes i entréhallen för att knyta an till unionen med vårt grannland. Guldfoajén med takmålningar av Carl Larsson påminner utseendemässigt om Garnieroperan i Paris.

Det nya operahuset invigdes av Oscar II den 19 september 1898. Under invigningskvällen framfördes verk av svenska kompositörer; Adolf Fredrik Lindblads Frondörerna, scener ur Franz Berwalds Estrella di Soria och slutligen en helt nykomponerad invigningskantat av Ivar Hallström som en hyllning till det förgångna och till den gamla byggnaden. Säsongen 1898/99 fortsatte på den svenska linjen, med Wilhelm Stenhammars Tirfing och Andreas Halléns Valdemarsskatten som enda premiärer.

1989, efter nästan 100 år som väl använd operabyggnad, genomgick Operan en stor renovering. Då tvättades, målades, omförgylldes och reparerades alla de utrymmen i vilka publiken vistas, från stora entrén till operasalongen.

Guldfoajén

Före renoveringen kunde man knappt se vad konstverken i stora trapphallen och Guldfoajén föreställde på grund av all rök och sot från staden som hade samlats under de 91 år som hade gått sedan huset invigdes. Men i dag kan man åter uppleva operahuset i all sin ursprungliga prakt. Guldfoajén, på 1:a radens nivå, är återställd i exakt det skick den hade vid invigningen, med guldstuckatur på väggar och i taket, kristallkronor, stora speglar och med gardiner och möbelklädslar i florentinsk guldbrokad.

Under ett tjugotal år före publikutrymmenas renovering hade alla lokaler "bakom kulisserna" rustats upp för att göra den gamla 1800-talsbyggnaden till en effektivt fungerande modern teater.

I Kungliga Operans salong finns drygt 1100 sittplatser och i taket hänger en två ton tung ljuskrona. I taket finns också en stor plafondmålning av konstnären Vicke Andrén. Tittar man noga kan man se att en av de små änglarna bär ett papper med en ritning av just det operahus över vars publik den svävar.

Kungliga Operan har ändrat sitt svenska officiella namn tolv gånger. Efter att från början hetat "Kongl Operan" blev namnet, efter många smärre variationer på samma tema, "Kungliga Teatern" vid 1900-talets början och mer än tre kvarts sekel framåt. Men från 1997 är det officiella namnet Kungliga Operan. I folkmun har teatern alltid hetat "Operan".

Turnéer i Sverige och utomlands

Kungliga Operan turnerade ofta i Sverige med operaproduktionerunder 1920-talet och några decennier framåt. Sedan 1959 har turnéerna även sträckt sig utanför landet, som till Edinburgh, London, Montreal, München, Kiel, Wiesbaden, Sevilla, Dresden, Berlin, Nyslott/Savonlinna och Oslo.