0
0
Tillbaka Hem Föreställningar La boîte à joujoux/Carmen Om La boîte à joujoux

POESI, MÅLERI och MUSIK lika mycket som DANS

«Som vuxna måste vi alltid försöka minnas hur det känns att vara barn» – Suzanne Osten

André Hellé, författare till librettot till La boîte à joujoux och sedermera skapare av dess scenografi och kostym, frågar 1913 Claude Debussy om han vill komponera musiken till denna korta balett för barn. Debussy tackar entusiastiskt ja och tillägnar sin älskade sjuåriga dotter Claude-Emma (med smeknamnet «Chouchou») partituret.

Men året därpå bryter första världskriget ut. Skapandeprocessen försenas. Debussy blir sjuk och dör 1918, året då kriget tar slut. Baletten får sin regelrätta premiär först 1919, bara några månader efter att också «Chouchou» tragiskt har dött.

Detta verk, från början tänkt som ett ljust verk för barn, är på ett märkligt vis präglat av dramatik, av krig, av död. Noden för balettens handling är en kamp mellan leksakssoldater och commedia dell’arte-figurer. Måhända en kamp mellan dockor, men likväl en kamp mellan sårade och trasiga själar.

André Hellé skriver: «Leksakslådor är en sorts städer, där leksaker lever som människor gör. Eller kanske är våra städer bara leksakslådor, där människor bor som leksaker.» Den formuleringen har blivit en ledstjärna i mitt projekt. Vad är fiktion, vad är verklighet? Genom att leka med leksaker får barn öva på vuxenlivet, de lär sig om livets olika nyanser.

Allt kan förstöras plötsligt och hastigt. Att återhämta sig och återgå till ett normalt liv tar tid. Detta var den bittra erfarenheten för tusentals soldater efter första världskriget.

Å andra sidan, så här står det i programmet till Svenska Balettens La boîte à joujoux när de satte upp den i Paris 1921: «Modern balett – det här är poesi, måleri och musik lika mycket som dans.»

Dessa ord har inspirerat mig. Bildernas poesi och Bea Szenfelds egensinniga scenografi har varit avgörande för att skapa en speciell och unik atmosfär. Claude Debussys musik, med sin färgstarka modernitet, låter inte som balettmusik, utan snarare som pantomim eller musik till en tecknad film. Denna musik är så narrativ att det är omöjligt att berätta något annat än vad den berättar. Varje avsnitt är kort och rikt på kontraster, som understryks av François Menous kreativa och känsliga ljusdesign.

Faktum är att det var musiken som gav mig nycklarna till att hitta rätt språk för att utforma handlingen: klassisk dans, samtidsdans, karaktärsdans, mim som i stumfilmer, mänskliga gester och vardagliga sätt. Den expressiva potentialen i varje rörelse – klassisk eller inte – blev ett syfte i mitt arbete, i en tid där abstrakta rörelser och spektakulära balettkombinationer dominerar på de internationella scenerna.

Det viktigaste för mig var att skapa något tidlöst, med en handling som dagens publik kan hänga med i utan att veta någonting om den i förväg. Min version av La boîte à joujoux är en saga berättad av leksakerna själva, som vänder sidorna i en bilderbok.

Jean-Guillaume Bart
KOREOGRAF

ÖVERSÄTTNING Nicholas Ringskog Ferrada-Noli