[TOPP]

Julia Jones

MÖT JULIA JONES

Möt gästdirigenten Julia Jones som leder Kungliga Hovkapellet när Aida sätts upp på vår scen igen. Här berättar hon mer om sin och orkesterns roll, om verket och om tonsättaren Giuseppe Verdi. 

Vilket var ditt första möte med operan Aida?
Aida är en av de första operorna som jag studerade in som repetitör. Det var för många år sedan, på mitt första jobb på operan i Köln. Sedan dess har jag dirigerat den både på både Staatsoper i Berlin och på Sferisterio-festivalen i Macerata i Italien.

Vilken är den största utmaningen med att dirigera Aida?
– Den största utmaningen är alltid att göra musiken rättvisa och att respektera tonsättarens önskemål, oavsett vilket stycke det gäller. I Aida kontrasterar Verdi enorma mass-scener med intima, utsökta kammarmusikaliska passager som gestaltar rollernas innersta känslor. I själva verket är det publiken som utmanas, att inte bara att beundra de berömda grand opéra-scenerna, men också att lyssna noga på de underbara musikaliska och vokala nyanserna i de mindre berömda delarna.

Vad tycker du är den största skillnaden mellan att dirigera opera och att dirigera en symfoniorkester vid en konsert?
– Symfonier är mycket kortare! Till och med en lång Brucknersymfoni är kortare än första akten i Rosenkavaljeren. I grund och botten handlar det om två olika jobb, som kräver olika färdigheter, eller i alla fall olika prioriteringar. I ett konsertsammanhang har du ”bara” orkestern att tänka på. I ett operahus har du scenen, sångarna, kören och alla möjliga ytterligare saker som du måste vara uppmärksam på. Vårt jobb i orkesterdiket är inte bara att spela partituret utan att stötta alla som uppträder. Lägg till scenografi, kostymer, ljus och du har en oerhört komplex och fascinerande konstform. Både opera och symfonisk musik är fantastiskt roligt att arbeta med!

MER OM AIDA »
MER OM JULIA JONES »