[Topp]
_

OM MUSIKEN

Tobias Ringborg berättar

Dirigenten Tobias Ringborg har just avslutat den första repetitionen med Hovkapellet när jag ber honom att berätta lite om musiken i Fedora.

– De här 95 minuterna av opera är enormt actionspäckade. Det händer saker musikaliskt och sceniskt precis hela tiden.

Tonsättaren Umberto Giordano brukar räknas till veristerna, som i slutet av 1800-talet skakade om operatraditionen: både musikaliskt och innehållsmässigt. Där fanns också Giacomo Puccini, Pietro Mascagni och Ruggiero Leoncavallo. Veristerna var starkt influerade av Wagner och använde till exempel ledmotiv som följde en person, företeelse eller känsla. Men de vände sig också emot Wagner. Inte minst genom att skriva väldigt korta operor.

– Även om Puccini var nio år äldre var inte Giordano så starkt influerad av honom för de slog igenom ungefär samtidigt: 1896 fick Giordano en succé med Andrea Chénier och Puccini med La Bohème.

Umberto Giordano (1867-1948) växte upp i den syditalienska staden Foggia under en politiskt turbulent period. Vid den här tiden var Italien en ung nation och frihetskriget under Giuseppe Garibaldi började just i de södra delarna. Och i Neapel fanns även camorran som en slags lokal maktfaktor.

Föräldrarna lär ha stretat emot en hel del när Umberto ville ägna sig åt musik, men han stod på sig och utbildade sig i Neapel.

Giordanos första framförda opera, Mala Vita, som hade urpremiär 1892 i Rom, handlade om en prostituerad i Neapels fattiga kvarter och en man som vill göra “en ärlig kvinna” av henne. Operan slutar dock med att hon återvänder till bordellen. Urpremiären i Rom gick ganska bra, men när operan kom till Neapel blev det kalabalik i salongen. Många i publiken blev ursinniga när de såg hur hemstaden skildrades. Kanske berodde reaktionen också på den politiska spänningen i landet, vilken bl a resulterat i det norditalienska ordspråket: “Europa slutar vid Neapel och det på ett mycket dåligt sätt”.

Tonsättaren lät sig dock inte avskräckas och genombrottet kom alltså med Andrea Chénier och följdes av Fedora, som uruppfördes på Teatro Lirico i Milano med sopranen Gemma Bellincioni och tenoren Enrico Caruso i huvudrollerna. Den gången dirigerade tonsättaren själv.

Giordano skrev många operor under sin livstid, men det var bara Andrea Chénier och Fedora som levde vidare. Ett öde han delade med Leoncavallo och Mascagni, som blev “megakändisar över en natt”, men sedan försvann från operascenerna. Däremot lyckades Puccini leverera succé efter succé.

– Puccinis stora vapen var förmågan att skapa melodier: i en enda Puccini-opera kan det finnas 20 fantastiska melodier medan en Giordano-opera kanske har fem, säger Tobias Ringborg och tillägger:

– Å andra sidan är Giordano väldigt bra på att återanvända dem. Det där greppet hade han nog lärt sig av Giuseppe Verdi, som blev något av en expert på att låta bra melodier dyka upp i olika skepnader under en och samma opera. 

Inför uppsättningen av Fedora på Kungliga Operan har Tobias Ringborg förberett sig noga: studerat partituret och spenderat mycket tid vid pianot. Och efter det inledande arbetet med sångarna, så har det alltså blivit dags för orkestern att komma in.

– Det är alltid speciellt att stå framför orkestern, när man upplever alla klanger och nyanser. Giordano är skicklig på att orkestrera, men kunde nog ha varit ännu mer detaljerad i partituret. Jag vill gärna ta t ex nyanserna ännu lite längre än det som står skrivet, alltså förtydliga det som jag tror att Giordano menade.

Eva Clementi
Redaktör