[TOPP]

Handlingen


PROLOG. DOPET:

Kung Florestan och drottningen har efter lång väntan äntligen fått en dotter och ställer till med en bländande dopfest. Deras dotter ska få namnet Aurora. Inbjudna är också sex goda feer som ger henne gåvor och lyckönskningar. Ett häftigt åskoväder avbryter den festliga stämningen och den onda fen Carabosse gör entré. Hon är rasande över att hon inte blivit bjuden till dopet. Festdeltagarna blir oroliga av hennes närvaro och de goda feerna försöker att lugna henne. Istället för en doppresent ger Carabosse förbannelsen att Aurora på sin sextonde födelsedag ska sticka sig i fingret och dö.

Kungen och Drottningen blir förtvivlade. Men en av feerna, Den Lila, har ännu inte lämnat sin gåva. Hon lyckas mildra förbannelsen: prinsessan inte ska dö, bara somna in tillsammans med alla andra på slottet och efter hundra år ska hon bli väckt av en prins med en kyss. 

MELLANSPEL

Åren går och Aurora växer upp. Hon skyddas av välsignelsen från Lila fen, men Carabosse har inte glömt henne och väntar bara på att förbannelsen ska träda i kraft.

AKT I. SÖMNEN

På Auroras 16-årsdag har Kung Florestan och drottningen åter ordnat med fest. Fyra prinsar från olika håll i världen uppvaktar prinsessan. Mitt under dansen uppenbarar sig en gammal kvinna och skänker Aurora en vacker bukett med röda rosor. Det är Carabosse som har klätt ut sig. Prinsessan beundrar blommorna, men sticker sig på något i buketten. Hon visar upp sitt blödande finger och faller sedan ihop samtidigt som Carabosse skadeglatt ger sig tillkänna. Den förtvivlade drottningen ber Carabosse om nåd, men får bara ett hånskratt till svar. Även prinsarna försöker att beveka Carabosse, men utan framgång. Just när hoppet tycks ha lämnat alla, dyker Lila feen upp. Hon ser istället att Aurora faller i djup sömn. Snart somnar också prinsarna och resten av hovet. En törnroshäck växer upp kring slottet, denna ska skydda hovet från inkräktare under den hundraåriga vilan. Carabosse är rasande över att inte ha lyckats verkställa sin förbannelse och försvinner iväg för att planera sin hämnd. 

AKT II. KYSSEN

Hundra år senare är prins Désiré på jaktfest, omgiven av unga kvinnor som vill charma honom. Prinsen visar dem bara förstrött intresse och längtar tillbaka till ensamheten i skogen.

Han lyckas skaka av sig en påhängsen grevinna och försvinner iväg från festen, men när han kommer in i skogen står Carabosse och smygtittar på honom. Den Lila fen dyker upp, tillsammans med nymferna och plötsligt har hon trollat fram en drömbild av den sovande prinsessan Aurora. Prinsen tar som i en dröm upp dansen med henne och blir över öronen förälskad. Lila fen visar då prinsen vägen till Auroras sovande slott. Men när han kommer fram till törnroshäcken väntar Carabosse och använder sin svarta magi mot honom. Då kommer Lila fen till undsättning och ser till att den svarta magin istället riktas mot Carabosse. När Désiré hittar den sovande prinsessan, knäfaller han vid sängen och Aurora slår upp ögonen. 

AKT III. BRÖLLOPET

Hovet vaknar efter sin hundraåriga vila och det dröjer inte länge förrän kungen och drottningen har ställt till med en ny fest. Den här gången ska man fira Auroras och Désirés bröllop.

Det dyker upp sagofigurer från när och fjärran. Under vigselakten finns förstås den Lila fen vid deras sida, men ingen upptäcker att den ondskefulla Carabosse också finns med på festen. På så sätt fortsätter striden mellan ont och gott. I evighet.