[Topp]

DRÖMMEN OM SVANSJÖN

Det första som möter dig är en vackert belyst danssal som snart fylls med dansare. Hela första akten är fartfylld med många dansare som vill visa sin bästa sida för teaterchefen. Det är mycket som händer. Koreografin är energirik och varje yta som inte täcks av dans täcks av oroliga dansare eller assistenter till teaterchefen som iakttar och gör anteckningar. Det finns inte en enda sekund som inte är fylld av mening i rörelse och det går inte att slita blicken från scenen då risken finns att du missar storyn, jag glömde till och med att blinka.

Nästan lite överväldigande. Koreografens vision kommer till liv. Scenen ändrar graciöst form och helt plötsligt är vi mitt i Svansjön. Den vackra scenen tycks fortsätta in i oändligheten. Svanarna rör sig graciöst över scenen, prins Siegfried och den vita svanens möte är förtrollande. Men när den avundsjuka premiärdansaren kommer för att förstöra koreografens vision är konflikten tydlig. Nathalie Nordquist slängs fram och tillbaka som en vante mellan Dmitry Zagrebin (Koreografen) och Arsen Mehrabyan (Premiärdansaren). De tre dansar som om de delade ett medvetande och man hänförs av deras samspel.

Efter pausen fortsätter Lars-Åke Thessmans scenografi att imponera. Den speglar storyn och lyfter varje känsla som dansarna utstrålar. Under den sista konfrontationen spelas triangeldramat ut och de tre dansarna visar än en gång ett fantastiskt samspel.

Drömmen om Svansjön är vacker, kraftfull och smockfull med talang. Den blir aldrig långtråkig, vilket många kan tycka att klassisk konst kan bli. Du hinner aldrig tröttna på en enda detalj innan något nytt fångar ditt öga. Imponerande dans och vackra scenerier förmedlar en story som håller dig på kanten av din stol. Som jag önskar att jag fick se den igen!

William Lundberg, 18 år, Kulturama Gymnasium