[TOPP]

Fedora 

Opera är kanske inte något ungdomar nuförtiden brukar vara särskilt intresserade av, till exempel har jag aldrig känt något sug efter att gå på opera men Fedora öppnade upp för intresse. Eftersom Fedora från början var en pjäs så är den kortare och intensivare än en vanlig opera, vilket den vinner på. Det är inga pauser utan allt går i ett svep, cirka en och en halv timme, vilket är alldeles lagom. Samtidigt måste man vara alert, du kan inte sitta och halvsova genom den här föreställningen. Det händer saker hela tiden och historien rör sig framåt konstant. 

Den rivstartar på kvällen dagen innan Fedora (som är furstinna och spelas av Asmik Grigorian) och Vladimiro ska gifta sig. Det används filmkameror och en projektor visar närbilder på Fedoras ansikte, vilket gör att det känns lite modernt.

Fedora är ensam hemma och väntar på sin älskade, men plötsligt kommer Vladimiro hem, han är skjuten. Han avlider bara en kort stund senare och Fedora bestämmer sig för att hon ska hämnas sin älskade. Det är fullt av poliser och tjänstemän på scenen och det är mycket känslor. Det är här som det stereotypiska för opera träder fram, det är snabba kast mellan olika känslor. Fedora som bara för någon minut sedan ropade ut sin kärlek, skriker nu av sorg och smärta. Det är mycket att ta in från scenen, sångarna sjunger i mun på varandra och här kommer rösterna och språket fram. Italienska är fantastiskt, jag tror inte att dessa känslor hade kunnat förmedlas så starkt på något annat språk. Jag måste säga att jag blev djupt imponerad.

Skådespeleriet och sången fortsätter sedan i rasande takt. Operan är uppdelad i tre delar: vinter, vår och sommar där varje årstid utspelar sig i olika städer. Det är fina och tydliga övergångar och nya problem under varje årstid. Det är endast det mest väsentliga som tas upp och visas, vilket gör att det inte är några långa delar där tankarna skulle kunna dra iväg åt ett annat håll. Föreställningen fortsätter i klassik opera anda med mycket känslor och snabba vändningar med mycket död och kärlek. Musiken som ackompanjerar sången är mycket vacker och hjälper till att lyfta känslorna. 

Jag uppskattade operan, den var underbar att sitta och lyssna på. Fedora är en bra första opera tycker jag, den är enkel och tydlig men fortfarande håller den operaandan. En annan sak som jag tänkte mycket på både innan, under och efter operan var folket som var där. Folket som går på premiärer av dessa stora operor lägger ner mycket tid på detta. De flesta kom i taxi och var otroligt finklädda, vilket kändes härligt. Här visar verkligen människorna att de bryr sig om dessa föreställningar genom att klä upp sig och applådera i flera minuter efter uppträdandet. Folk ropar ”Bravo” och liknande medan de applåderar och visar verkligen sin förtjusning. Och innan applåderna så sitter de tysta och blixtstilla medan dramat pågår uppe på scen.

Kungliga Operan är fantastiskt vacker och det var en riktig upplevelse att gå dit. Fedora var en otrolig uppsättning, en blandning av modernt och gammeldags, vilket uttrycktes i musiken, scenografin och kostymerna. Den har en tidlös anda kring sig som gör att många generationer kan uppskatta den.   

Julia Fredriksson, åk 9, Maria Elementarskola