[TOPP]

Nixon in China

När jag först läste om föreställningen var jag lite skeptisk. Att sitta tre timmar och titta på en politisk händelse som utspelade sig för över fyra decennier sedan kan väl ändå inte vara så intressant?! Jag är verkligen inte intresserad av politik, så jag hade inte hört talas om Nixons besök i Kina förrän jag fick erbjudandet att se den här föreställningen på Kungliga Operan. Men redan när den började, kände jag att det här var något speciellt, något nytt. Att se något som ändå är relativt modernt, i en byggnad som är så pass gammal, var i sig en upplevelse. Att sedan få titta på en historisk händelse som har förändrat världen, var ganska otroligt.

Det som verkligen gjorde föreställningen unik var hur man använde sig av ljus och film. Hela operan skiftade skickligt mellan film och verklighet. Men det gjorde också att det blev svårt att skilja mellan det som faktiskt hände och det som bara var en tanke eller dröm. Om man ska kunna hänga med i berättelsen, är det nog bäst att läsa både om operan och den historiska händelsen den baseras på, innan man ser föreställningen.

Scenografin och kostymen tycker jag verkade väldigt genomtänkta. Till exempel att Pat Nixon alltid hade en röd klänning på sig, var väldigt underlättande. Hon skilde sig från mängden, då alla andra hade militärgrönt, mörkblått eller grått på sig.

Jag tycker också att scenbytena var skickligt gjorda, eftersom det knappt tog någon tid alls att förvandla en scen till en annan. Eftersom projicerad film användes i flera scener, var det lätt att snabbt få ett annat intryck.

Speciellt början gav ett intryck av en lång resa, när man först såg en film med ett flygplan i dimma som gick ner för landning. När sedan filmduken rullades upp, stod det ett enkelt men ändå övertygande flygplan på scenen. Redan där fångades mitt intresse.

Allt eftersom börjar man se likheter och skillnader mellan länderna och deras tankar om fred och makt. Även om Nixon inte lyckades komma fram till så mycket under sitt besök i Kina, var resan i sig en stor sak. Ingen hade förut försökt att förhandla om fred och samarbete mellan Kina och Amerika.

Musiken och sången var vacker men inte så speciell eller orientalisk som jag hade förväntat mig. Det var synd att man inte hörde mer asiatiska toner. Men det vägdes ändå upp av dansen. I andra akten var president Nixon och hans fru Pat på operan och såg ett fantastiskt dansnummer som lyfte hela föreställningen. Dansarna lyckades verkligen berätta utan ord och fick fram en känsla av Orienten på ett magiskt sätt. Jag personligen hade kunnat se en föreställning som enbart bestod av dans.

Jag tror att om du är intresserad av världshistoria, politik och kultur är det här en föreställning värd att se.

Lovisa Clarin, åk 8, Viby friskola