[TOPP]

Nixon in China

En modern klassiker


Orden ”en modern klassiker” betydde inte så mycket innan jag såg operan. Men efteråt stod det klart att Nixon in China inte liknade något annat som jag har sett tidigare på operan eller teatern. Det var som om det var nytänkande över hela föreställningen. Först var jag lite skeptisk till att operan skulle handla om politik, eftersom jag personligen anser att skönlitterära verk är mer lockande. Men det historiska mötet mellan president Nixon och Mao var i grund och botten väldigt dramatiskt och det blev i slutändan en väldigt spännande opera. Jag tror dock att man uppskattar operan mer, om man läser på lite om politiken och det verkliga mötet, innan man ser den. Operan är skriven av och för vuxna, och därför tror jag att man bör tänka på åldern innan man bokar biljetter.

Operan börjar i ett grått och dystert Kina som förbereder sig på att ta emot president Nixon på flygplatsen. Stämningen är förväntansfull inför det spektakulära mötet som snart kommer att ske. President Nixon och hans fru Pat stiger ut ur planet, tillsammans med den nationella säkerhetsrådgivaren Henry Kissinger. De guidas sedan vidare genom handlingen mellan politiska möten och besök på viktiga platser i Kina. Handlingen flyter ofta ihop med de olika karaktärernas inre tankar och reflektioner. Genom det får man också lära känna de olika rollerna på ett mer personligt plan. Dagarna går och många av karaktärernas åsikter och uppfattningar ändras eller styrks. Allra sist kvar på scenen står Kinas premiärminister Chou En-lai, som undrar om Nixons resa egentligen var värd allt besvär.

En av de bästa delarna av föreställningen var ljuset. Det fanns två skärmar och rörlig scenografi som användes till att projicera på. Detta var en förutsättning för att gestalta de många olika miljöerna i operan och det gav en otrolig effekt. Något som var kostymmässigt skickligt var att Pat Nixon alltid var klädd i rött. Det gjorde att hon stack ut och det var alltid lätt att hitta henne på scenen. Om hon hade varit klädd i grått som de flesta andra, skulle det ha funnits en risk att hon hade smält in och försvunnit in i mängden. Vilket inte hade varit rättvist mot hennes karaktär. 

I andra akten får man uppleva ett underbart dansnummer som bara i sig kunde ha varit en föreställning. Det var både vackert och passande i sitt sammanhang.

Apropå vackert så utförde Pat Nixon (Hanna Husahr) och Chiang Ch’ing (Marianne Hellgren Staykov) två helt otroliga operaarior som gick ända in i hjärtat på mig. De gav också djup till karaktärerna och gjorde dem till mer än bara biroller till sina män.

Operan var fantastisk, och jag rekommenderar den starkt.

Hannah Örtlund, 14 år, Viby friskola, Rimbo