[TOPP]

2017-05-08

REGISSÖREN SOM KNÄCKT KODEN TILL EN NY VÄRLD

Ellen Lamm har under sitt yrkesliv regisserat många teaterföreställningar, nu är hon i hamn med barnoperan Den långa, långa resan. Här berättar hon om den tvååriga färden till en färdig föreställning.

Hur lång tid tog det att få Den långa, långa resan upp på scen?

Jag läste librettot för två år sedan, 2015. Sen bekantade jag mig med boken och scenografen Sören Brunes kopplades in. I januari 2016 fick vi höra Johan Ramströms musik och det blev en intensiv arbetsperiod där vi funderade över vad verket var i sig självt och vad vi ville lägga till. Sören presenterade scenografimodellen.

Därefter blev det en speciell process, scenografen brukar vara min närmaste arbetspartner och Sören gick bort i maj 2016, lämnade oss i sorg. Marika Feinsilber kopplades in som genomförande scenograf och vi två arbetade vidare. Men Sörens skog av pennor finns kvar – nu i full storlek – och pennskogen har känts som en gåva.

_

Du har en lång erfarenhet av att regissera talteater och på sistone har du börjat även med operauppsättningar. Vad är särskilt med opera?

Det är en annorlunda arbetsprocess eftersom så stor tyngdpunkt ligger på det musikaliska. Sången kräver också sitt. Så det är mer att ta hänsyn till än inom talteatern.

Lockelsen med opera är att man får vistas i musiken, det är en stor glädje. Det här materialet har burit oss fint och jag är glad att librettot både har ett tydligt barntilltal men också förhåller sig fritt till boken.

Jag är inte alls uppvuxen med opera utan jag blev fascinerad av opera först i vuxen ålder. Nu har jag blivit insläppt och känner mig hemma. Det är roligt att få upptäcka en ny värld som vuxen!

Barnpubliken har tittat på några genomdrag, hur har det påverkat ditt arbete?

När barnpubliken kommer för första gången, känns det väldigt nervöst. Barn är omedelbara och de visar direkt när de inte hänger med eller inte känner sig tilltalade. Jag får själv en ny blick på verket när barnen är i rummet. Den här gången lade jag om en del scenerier och förtydligade ställen där jag tyckte att publiken hade svårt att hänga med.

Vi har jobbat med direkt publiktilltal hos Ilon ända från början. Det finns bara 110 platser i salongen, vilket gör det möjligt att se vartenda barn från scenen.

Nu när det är dags för föreställningar, hoppas jag att publiken känner att de får uppleva resan tillsammans med Ilon.

Sigrid Herrault