Opera­sektionen

Tobias Theorell, känd som regissör inom både opera och teater, är Kungliga Operans operachef. »Operahösten 2026 rör sig mellan det välkända och det som fortfarande känns nytt. Det är en blandning av klassicism, senromantik och samtida verk – och alla på olika sätt handlar om relationer och vad vi egentligen kan lita på.«

Puccinis Tosca återvänder i Knut Henriksens uppsättning, som haft en självklar plats på repertoaren sedan premiären 2004. »Det är något speciellt med att få återvända till en sådan föreställning. Musiken och dramatiken träffar så direkt«, säger Theorell. »Och nu är det sista chansen att se den här produktionen. Dessutom med ett fantastiskt sångarlag – Daniel Johansson, Karl-Magnus Fredriksson och i titelrollen alternerar supersopranerna Malin Byström, Christina Nilsson och Elisabet Strid!«

Samtidigt kommer Mikael Karlssons Melancholia tillbaka, operan som uruppfördes på Kungliga Operan 2023. »Det är en opera som verkligen berörde många, och nu har vi kunnat ta med oss erfarenheterna och trimma den«, säger Theorell. »Den är mer koncentrerad nu – och det är spännande att även de som såg den förra gången kan komma tillbaka och uppleva den på nytt.« Den ikoniska sångerskan Anne Sofie von Otter repriserar sin roll som mamman Gaby medan hennes döttrar nu sjungs av Kerstin Avemo och Ida Ränzlöv.

I höst får publiken också möta en helt ny uppsättning av Mozarts Così fan tutte i regi av Clara Svärd. »Det är en opera som många tror sig känna, men som alltid går att upptäcka på nytt«, säger Theorell. »Hon tar historien på allvar och försöker inte förenkla den. Det är en väldigt modern berättelse – en relationskomedi med ett mörker i botten, där det inte finns några enkla svar.«

Han beskriver verket som en studie i mänskligt beteende: »Den handlar om självbild kontra verklighet, om självbedrägeri och om illusionen av att man är ädlare än man är. Samtidigt finns det något förlåtande i den – att det är okej att vara mänsklig, att ha motsägelsefulla känslor.«

Mozarts musik lyfter fram detta, menar Theorell: »Det är inte bara ett pärlband av hits, utan något mycket mer komplext. Den känns oerhört modern, både musikaliskt och psykologiskt.« I rollerna som Fiordiligi och Dorabella hör vi Julia Sporsén respektive Johann Rudström.

Den 1 december spelas Così fan tutte för sista gången – den sista föreställningen i Operahuset på flera år innan huset stänger för renovering. »Det är ett speciellt ögonblick«, säger Theorell. »Vi får möjlighet att avsluta med en opera som rymmer så mycket av det mänskliga – motsägelserna, känslorna och frågorna.«

Säsongen fortsätter därefter utanför Operahuset, när Johann Strauss operett Läderlappen ges i Filadelfiakyrkan. »Det är en väldigt elegant och sofistikerad komedi, med mer svärta än man kanske först tänker«, säger Theorell. »Ofta spelas den bara för skratten, men tar man den på allvar finns det mycket där – samtidigt som musiken är fullständigt oemotståndlig.« Elin Rombo och Per Lindström sjunger huvudrollerna.

Att föreställningen spelas i en ny miljö ger den en särskild karaktär: »Det blir en mer intim och opretentiös form, men fortfarande en fullödig produktion med kör, orkester och regi. Vi lämnar Operahuset för en tid, men mötet med publiken fortsätter – bara på andra platser.«