Opera­sektionen

Tobias Theorell, känd som regissör inom både opera och teater, är Kungliga Operans operachef sedan årsskiftet. Innan dess var han konstnärlig chef på Folkoperan i över fyra år. 

»Operasäsongen 2025/2026 är härlig för att den är så varierad, den har något för alla. Som publik känner man igen sig men det är samtidigt nytt. Puccinis Madama Butterfly är en av operarepertoarens största klassiker – på Kungliga Operan har den i olika uppsättningar spelats nästan 700 gånger – och nu kommer den i en helt ny uppsättning, i regi av Sofia Adrian Jupither. Figaro-trilogin går i mål med Figaro skiljer sig, en senkommen uppföljare till Barberaren i Sevilla och Figaros bröllop, och det ska bli spännande att se och höra de älskade rollfigurerna i en samtida kontext. Och Rusalka blir en ny bekantskap för många, det är otroligt att denna senromantiska klassiker aldrig har spelats i ett svenskt operahus tidigare och det är så roligt att den äntligen görs på Kungliga Operan. Alla som känner till H.C. Andersens Den lilla sjöjungfrun kommer att känna igen berättelsen, musiken är maffig och Netia Jones är en av Europas mest intressanta regissörer.«

Säsongen bjuder också på ett nyskrivet beställningsverk, Britta Byströms Jordens hjärta som är Sveriges första opera som sjungs på ett samiskt språk. »Det är ett superspännande projekt«, säger Tobias Theorell. »Den samiska kulturen kliver in i Operahuset och det känns helt rätt och självklart. Det är en skapelseberättelse som många av oss inte känner till, och samtidigt är det en del av vår historia.« Att det är en familjeföreställning som också innehåller allvarliga och mörka inslag ser han inte som ett problem: »Vi har en tradition i Sverige av högkvalitativ barnkultur och barnteater som bygger på att man kan berätta allt för barn – bara man inte förställer sig. Jordens hjärta verkar i den stolta traditionen.«

Dessutom blir det många favoriter i repris: Trollflöjten, Aida, Turandot, Barberaren i Sevilla, Der ferne Klang och Prima Donna. »Man kan säga att berättelser om konstnärligt skapande löper som en röd tråd genom säsongen«, säger Theorell. »Schrekers Der ferne Klang handlar om en tonsättare, Wainwrights Prima Donna handlar om en bedagad operasångerska, och vår uppsättning av Turandot har en tydlig koppling mellan Puccinis drömmar och undermedvetna, hans fantasi, och operan som han skriver. Det finns något freudianskt och smått surrealistiskt där som är väldigt intressant. Rusalka handlar om att förvandla sig och omskapa sig som kvinna. Och Jordens hjärta handlar om världens tillblivelse – kan det blir mer skapande än så?«